"Jag är så less på den nya tiden"

Jag fattar inte en del saker, eller, jag förstår mig inte på vissa saker, och personer. Det blir för mkt i skallen på mig, tänker för mkt på oviktiga saker. Eller dom kanske inte är så oviktiga om jag tänker på dom. Fast vad vet jag, jag förstår mig inte på en del saker och personer.
Jag förstår inte varför det ska vara så svårt, vad vill jag egentligen? Jag har ingen aning.

Jag har världens bästa personer vid min sida, men jag fattar ändå inte varför det ska vara så svårt. Hur lever man sitt liv till det fullaste, när ens moder inte vill släppa tyglarna om en. Det gör allt så mkt svårare. Jag älskar min mor som hon är, men som alla andra tonåringar så blir jag så förbannad less på henne.
Ibland önskar jag att allt kunde vara som förr, fast då vet jag ändå inte vad jag menar med det. Hur var det förr då ? Var det bättre än nu? Vad gjorde jag förr om det var bättre än nu?

Jag vet inte varför jag skrev dehär, ärligt talat. Jag är som jag är, frågvis om allt. Fast jag pratar inte om det, jag tänker om det ist. Dåligt, för då blir det för mkt och jag blir för känslosam och börjar gråta för ingenting. Eller blir arg för ingenting. Eller blir kall mot allt och alla.
Just nu vet jag inte hur jag är, jag börjar bli "kall" nu tror jag.

Asså, jag tänker bara för mkt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0